Ni som sysslar med ridsport förstår mig mer än väl. Varför tusan sysslar man med en sport som inkluderar levande varelser med lika mycket envishet som man själv har? Min ridinstruktör brukar säga att en ritt av tio går verkligt bra, resterande nio inte, men på grund av den där ena gången så fortsätter vi.Kollar för tillfället på Helsinki International Horse Show (och bannar mig själv för att jag IGEN inte skaffat biljetter..) och blir så irriterad på så mycket. För det första irriterar jag mig på kommentatorerna på YLE som inte alltid kanske verkar veta vad de pratar om, speciellt den kvinnliga svenska kommentatorn verkar nog endast komma ihåg sin egna ponnyridning som 3-åring.. För det andra irriterar jag mig på många av ryttarna som ska påstås vara på professionell nivå och gör fruktansvärda nybörjarfel som till och med jag skulle förstå att undvika. Nej men skämt åsido så kommer det sjukt mycket slarvfel om och om igen som jag på något vis inte tycker hör hemma på en sån här tävling. Alla gör vi misstag, ja - men när samma misstag upprepas ritt efter ritt så blir det väldigt uttjatat.Jobbigt annars att kolla på tävlingar som HIHS, har dött och uppstått många gånger utav alla vackra springare som gärna skulle få stå i mitt namn. Drömma kan man ju alltid, hehe. Och får jag inte en snygg, vit/grå springare i framtiden så ska jag i alla fall inhandla en ljusbrun Bruno Delgrange sadel för att sitta i framför datorn.. Från Sea Horse Week i Hangö 2013 (GPn)
Marie, 17 år. Studerar andra året av gymnasiet i min hemstad i Finland. Här får ni följa med min vardag som serienörd och läsa om allt från pojkvännen till ridning.
Från Sea Horse Week i Hangö 2013 (GPn)
