En utav stallets åldringar fick idag somna in. Nu springer Nuku förevigt fri på de gröna ängarna. Tack för många år fyllda med glädje. ♥

 

Idag satte jag mig in  Annas bil för första gången med Anna i egen hög person bakom ratten! Först snålåkade jag till och från skolan och halv fem styrde vi den gröna Folkvagnen (okej lol) mot Lojo med Prisma i sikte. Jag och Anna är ju så överambitiösa att vi brummar till Lojo för att inhandla USB-minnen och schampo. Vi avslutade vår korta roadtrip med att äta Subway och det sade magen att var gott.

 

Imorgon är det min tur att sitta bakom raten eftersom det nalkas körlektion på eftermiddagen. Påminn mig nu kära vänner att för det första fråga Siro när tusan jag ska ta igen teorilektionerna jag missat, för det andra att han ska slänga på mig en äcklig räkning och för det tredje kolla att Anna agerat vuxen och faktiskt betalat alla hennes räkningar. Mycket kommihågas för ett minne som mitt..

 

Haha, just igår när jag och Mathias planerat att se på film tillsammans så dampar hela jäkla Netflix så bara vissa utvalda filmer fungerade.. En av dem var "Zookeeper" så vi satte på den utan några större förväntningar.

 

Alltså, jag vet inte om det är jag och Mathias som har likadan humor som en pojke i 8-års åldern eller om vi var lite väl trötta eller vad det nu egentligen var - men fy så rolig filmen var! Den är så sjukt löjlig stundvis så man bara ville stänga hela skiten men sen plötsligt satt vi och flabba igen. Så här i efterhand så är den ju nog en barnfilm men fy tusan så kuligt vi hade igårkväll!

 

 

Idag har jag och Mathias planerat att mysa i massor. Vi ska laga egna pizzor och kolla film. Sen ska vi pussas lite och titta på ännu mera film. Hoppas ni är avis, det skulla jag vara!

 

Denna period har jag två nätkurser, vilket verkligen kommer öva upp min självdisciplin och planering.. Jag är så dålig att planera mina dagar när det kommer till skolan, jag säger kanske att jag ska göra något då och då för att ex. underlätta inför provveckan men så går det ju aldrig. Nu kommer jag alltså få kämpa med att klara av dessa kurser!

 

Det börjar ju helt okej. Skickade nyss in de två uppgifterna vi hade den här veckan i engelska kursen. Kursen går ut på att skriva uppsatser, så länge som ribrikerna är intressanta så ska väl det hela gå helt bra. Om en och en halv vecka ska jag ha klart den första inlämningsuppgiften i hälsokunskap. Det känns som om jag har all tid i världen på mig tills dess men så är det ju nog inte. Uppgiften ska bli två sidor lång så det är ju en hel del jobb, nu får jag bara lov att lova mig själv att jag börjar på den i tid redan nästa vecka, så det inte blir en massa panik i sista stund, som det brukar.

 

Höstlovet inleddes med en allt för tidig morgon för att köra in till Helsingfors med Mathias. Uträdde ärenden och besökte sedan Sello, önskar jag kunde berätta om mina spännande köp meeeen pengarna for till mat och inte till annat, haha!

 

Det finns nog inte så mycket hemligheter kring mitt liv egentligen men för att nämna något så kan jag säga att jag är en renodlad "pappas-flicka" av den enkla orsaken att min pappa inte hade tid för mig när jag var liten. Min äldre bror tog pappa-rollen under mina yngsta år eftersom min pappa jobbade stup i kvarten och jag blev lite i skymundan. Jag så pappa innan han for till jobbet och när han kom hem ca en eller två timmar före läggdags för mig. Tur i oturen så är min pappa en senior (haha) så jag var ju inte allt för gammal när han väl pensionerades några år tidigare än vanligt pga att han arbetade inom militären.

Casper var så söt när han vilade i fåtöljen så jag skulle föreviga hans skönhet. Förstå min besvikelse när han övertygade mig om att han är precis lika fotogenisk som hans matte.. Han ser så liten och go' ut på en bild medan han på de andra ser ut som ett monster med några kilon för mycket, haha! Nä, han är nog en helt del sötare att uppleva i verkligheten. En modellkärriär har han i alla fall inte framför sig..

 

 

 

Ber väldans mycket om ursäkt över tystnaden. Hela veckoslutet har jag varit äckligt mycket trött och sovit minst 13 timmar per dag (fredag-söndag) och under de vakna timmarna har jag degat på soffsn och knappt varit vaken då heller. Konstaterade med Mathias att det återigen är dags att kolla upp mitt hemoglobin, ifall det igen är lågt och jag "måste fyllas på" med en påse järn.. 

 

Ikväll (eller är det natt?) kom jag på att jag hade diverse uppgifter med deadline till imorgon och jag har nyss fått klar en essäuppgift till hälsokunskapen. Kvar har jag mycket finska och lite matematik men jag tänker rebellera och gå och sova istället för att kämpa med det. Rebellen Marie säger godnatt!

 

- alltså, jag bloggar från tabben och det här var den ABSOLUT ENDA bilden jag hade, haha, så nöj er med den! -

Mathias hämtade fyra stycken grillade kyklinglår åt mig igår, så jag planerade att jag skulle fixa världens godaste kycklingsås med massa curry åt oss idag. Där stod jag i köket i några minuter för länge och strimlade den snuskiga kycklingen (bara jag som tycker att skinnet är det vidrigaste som finns?) och kämpade på för att få start på det blivande mästerverket.

 

Sedan fixar jag duktigt basen till min übergoda sås; smör, mjöl, lite vatten och MASSOR med matgrädde och buljong. Häver i all jävla kyckling och låter det puttra en stund innan jag slevar i allt för mycket curry, så där som det ska vara i en god sås med kyckling, liksom. Låter det puttra och kryddar lite till. Smakar på mitt mästerverk som är så gott som gott kan bli, men känner att jag nog vill sätta liiiite salt in för att mästerverket ska vara komplett.

 

Där står jag, med saltkaret i handen och viftar så där som man gör. Vad händer inte då om inte det där förbannade jävla skitlocket flygger av och jag har halva saltkaren i min goda sås!??! Blev så arg så jag ville släppa en tår.. Försökte fixa skiten på en massa olika sätt och värre blev det ju längre tiden gick. Sen fick jag och Mathias äta asäcklig kycklingsås och ris, hävde i oss tre liter vatten samtidigt och slängde till slut bort häften.

 

Jag kom hem från stallet i ett helt stycke, ett ömt stycke, men ett helt stycke! Tyckte det var småkul att Marie som inte ridit på två månader (more or less) fick sitta upp på stallets bebis, lilla 5-åriga Cloud som inte riktigt alltid förstår att respektera och lyssna för skänkeln, han är ju så grön än.. Otroligt roligt hade jag, han är så gosig och hela jag sken nog av lycka, så kul hade jag!

 

Med tanke på hur grön Cloud ännu är och hur otränad min kropp är för tillfället så gick det riktigt bra idag. Jag är i alla fall nöjd med ridpasset, och jag är sällan nöjd. Bäst var det ändå att galoppera runt i lättsist flera varv och trava av honom på slutet. Nöjd och avslappnad häst, nöjd ryttare!

 

 

 

Glömde bort bloggen igår men ni missade inte precis något intressant. Hela jag är rödprickig och full med bett från måndagesn stallbesök. Jävla knott som finns överallt och tror jag är en festmåltid. Min panna och sidorna av ansiktet är fulla med dessa "mini-myggbett" och nu märkte jag att hela min hand ser ut som om jag fått rabies. Det kliar och svider och jag blir så arg.

 

Myggbett har jag också, i oktober! Inte okej, tycker jag. Att de är stora som hus och lokerade på bakdelen (höhö) och mina lår gör inte saken bättre. Tycker inte alls om småkryp.. Idag ska jag ändå trotsa dem igen, för idag ska jag rida ordentligt för första gången på ca. två månader. Hejja mig.

 

Tog lite bloggledigt som sagt. Var otroligt skönt att nollställa hela mig och bara slöa hela veckoslut, helt klart vad jag behövde. Idag på morgonen kändes livet lite segt och jag hade mer än gärnat stannat kvar i sängen. Jag fick igår reda på att jag sammanlagt har 8 kurser den här perioden, så motivationen och orken stupade snabbare än snabbast. Väl i skolan kändes det lite bättre när jag fick ut mitt religionsprov och det stod 10- på pappret. Alltså, jag kämpade ett hela förra läsåret att få en 10 i någon form och nu mitt i allt kommer det två på samma period, haha! Jag är jätte stolt över mig själv och jag är faktiskt värd en klapp på axeln.

 

Provet gav dock inte en lång eftersmak i munnen efter min långa skoldag. När skolan väl var slut tvingade jag mig äta lite och så åkte jag iväg till stallet. Kollade på lektionen, mockade och bara umgicks med alla. Så skönt. På onsdagen ska jag och rida igen ordentligt för första gången på ca. två månader. Jag hade träningsvärk hela veckoslutet efter att vi busade med hästarna när vi tog hem dem från betet på fredagen, vad tusan ska bli av med mig nu då?!

 

Skrev ett medellångt inlägg om min dag och veckoslutet men förstås väljer blogg.se appen att inte publicera det...

Kortattat; Jag har varit till stallet, mockat hagar, hållit lektion och busat med fina Haigu barbacka. Jag ska äta chips och se på film. Tänker vara frånvarande från bloggen under veckoslutet, behöver vila och ladda batterierna.

ÄNTLIGEN är provveckan över! Att kurserna blivit avklarade utan missöden är bara ett stort plus i kanten. Jag är så stolt över mig själv för en gångs skull. Jag har ÄNTLIGEN klurat ut vad jag vill göra om 10 år och jag har ÄNTLIGEN förstått att jag omöjligt kommer ta mig dit utan att kämpa.

 

Jag har alltid varit rätt så passiv när det kommit till skolan. ÄNTLIGEN (dagens favoritord) har jag förstått att genom en lyckad utbildning så närmar jag mitt mål. Jag måste ta gymnasiet på relativt stort allvar för att ens ha en liten chans att komma dit jag vill. Jag måste kämpa för att nå till det mest avgörande stadiet i mitt liv.