Mathias hämtade fyra stycken grillade kyklinglår åt mig igår, så jag planerade att jag skulle fixa världens godaste kycklingsås med massa curry åt oss idag. Där stod jag i köket i några minuter för länge och strimlade den snuskiga kycklingen (bara jag som tycker att skinnet är det vidrigaste som finns?) och kämpade på för att få start på det blivande mästerverket.

 

Sedan fixar jag duktigt basen till min übergoda sås; smör, mjöl, lite vatten och MASSOR med matgrädde och buljong. Häver i all jävla kyckling och låter det puttra en stund innan jag slevar i allt för mycket curry, så där som det ska vara i en god sås med kyckling, liksom. Låter det puttra och kryddar lite till. Smakar på mitt mästerverk som är så gott som gott kan bli, men känner att jag nog vill sätta liiiite salt in för att mästerverket ska vara komplett.

 

Där står jag, med saltkaret i handen och viftar så där som man gör. Vad händer inte då om inte det där förbannade jävla skitlocket flygger av och jag har halva saltkaren i min goda sås!??! Blev så arg så jag ville släppa en tår.. Försökte fixa skiten på en massa olika sätt och värre blev det ju längre tiden gick. Sen fick jag och Mathias äta asäcklig kycklingsås och ris, hävde i oss tre liter vatten samtidigt och slängde till slut bort häften.